det var aldrig så att jag inte tänkte på något, det var aldrig så att jag var tom på ord. du kanske märkte, det jag egentligen ville säga, det sa jag inte. och det jag sa kom ut på fel sätt, på fel ställe, det jag sa var fel, det blev fel. fel meningar, upp och ner. det kom ut i skrik och viskningar. eller så kom det inte ut överhuvudtaget. bara för mig själv, i mina tankar. allt jag egentligen velat säga till dig. sa jag bara till mig själv. rädd för att säga. rädd för att det skulle bli fel, så som det alltid blev. det var nog så det var.