jag får inte fram några ord. jag önskar bara att jag kunde ändra på allting. jag har nog börjat om denna texten, som jag inte vet hur lång den kommer bli än, tio gånger. jag vet inte vad jag vill ha ut. det är för mycket i huvudet nu. jag orkar inte. jag orkar inte att mina bästavänner mår dåligt. jag står inte ut med att se mina vänner ledssna. att veta om att dom är lessna. h e l v e t e.
f a n. vad händer nu? vad händer inte nu? allting som hänt på senaste tiden, har hänt snabbt. för snabbt, jag hinner inte med. jag hinner inte inse något. chockad. förvirrad. helvete, med stora feta bokstäver. varför? varför? overkligt. jag förstår inte. det är för mycket nu. för mycket för mitt huvud. för mycket. jag finns för er, det vet ni. men det hjälper inte nu. det förändrar inte läget. fast ni vet om att jag hade kunnat göra allting för att förändra allting. allting för att ni ska må bra. det finns inget som är svårare än att se er må dåligt, och veta att det som kommer ut ur munnen, det jag säger. det gör egentligen ingenting bättre. jag vill se er glada, jag vill se alla mina vänner glada, - alltid. det tär på en att veta att ni mår dåligt. jag får inte ut några ord mer, jag vet inte ens vad jag ville få fram. jag vet ingenting. jag vet bara om att min axel alltid finns att gråta ut på, den tål hur mycket tårar som helst. 

ni vet om att ni är det bästa jag har, jag ska finnas här tills ni inte vill veta av mig längre. jag släpper er aldrig. ni är det bästa jag har. ni är det absolut bästa jag har. jag ska göra allt för er, för ni har gjort så mycket för mig. mina vänner.

hell no, go on and scream.