känner ni också ibland att ni har så himla mycket i er som ni vill säga men inte får ut det? att det fastnar i halsen, eller magen, eller någon annanstans. det kommer iallafall inte ut. och det som kommer ut blir bara fel och oförståeligt. jag vet att man inte ska säga att man hatar sitt liv, och det gör jag inte heller. jag hatar bara vissa saker som händer just nu. så är det nog.