ner i ljuva livet, upp på taken över staden, under fabriksmolnen.

2009-05-18 @ 20:12:17
"kras. han krossar mig under foten. som vanligt.  å jag har inte en chans..han är för mäktig, den där pojken"
det finns mycket som jag borde ha sagt, men som jag aldrig sa.


alla fina ord gör mig jätte glad.

skriv någonting här:

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress: (bara jag som ser)

din fina blogg:

kommentar:

Trackback
RSS 2.0