idag förstår jag inte vad det är med mig, jag sitter och skrattar för mig själv åt mig själv. dessutom är det väldigt tråkiga saker jag skrattar åt, men det bubblar liksom så jag kan inte hålla det inne. det är som om någon skjutit mig med massa skrattpistoler. förstår inte men det är väl bäst så, jag klagar inte. jag lyssnar på håkan också, mycket nu, hela tiden, non stop. det är kanske därför jag är konstig. annars är allt som det brukar, det blåser för mycket där ute bara.

på bilden håller jag i lite kärlek, tyckte det passade.